Klarade uppkörningen trots dessa misstag

Jag hade min första uppkörning (privatist) igår och klarade den! Jag grinade som ett litet barn av glädje när jag gick till min egen bil, kunde inte ens köra hem den utan det fick min pojkvän göra. Jag har fortfarande inte suttit bakom ratten sen uppkörningen för det känns inte riktigt verkligt än.

Jag tänkte berätta för er om de misstag jag vet med mig att jag gjorde, det kanske kan hjälpa någon som är stressad över sin uppkörning.

1. Ecodriving. Jag körde inte särskilt miljövänligt i stan, fick åka sicksack över hela stan första fem minutrarna och tog alla korsningar på ettan eftersom dieselbilen jag körde drog så inihelskotta på tvåan. (det är högerregel i nästan hela stan dessutom och man bör ta det rätt lugnt). Väl på motortrafikled och landsväg visade jag att jag kunde miljövänlig körning och jag tror inte att hon egentligen anmärkte på det.

2. Fickparkering. Efter några minuters körning var det dags för fickparkering. Jag har aldrig lyckats göra en självständig fickparkering utan guidning men vet teoretiskt hur det ska göras och tog det väldigt lugnt och försiktigt. tog i trottoarkanten när jag backade men körde fram en bit och backade in igen med mer rattutslag. Det var godkänt. Mitt ben skakade så mycket av nervositeten att jag inte kunde hålla dragläget på en jämn nivå, jag berättade detta och hon sa att jag ”bara skulle ta det lugnt och kanske sätta ner hälen i golvet”.

3. Efter en rondell kom vi ut på en väg som jag vet går från 70 till 90 på en kort sträcka. Jag mindes dock inte om det stått 70 eller 90 på skylten men höll 70 och sa att ”nu minns inte jag om vi passerade 70 eller 90 men jag tror det var 70”. Hon sa att det var 70 och sen när jag kom till 90 gasade jag upp.

4. När vi skulle köra mot mål följde jag skylten till sjukhuset i en rondell och gjorde mig sedan redo för att svänga in på en väg som jag vet leder till sjukhuset med körriktningsvisare. Hon sa ”nä, nu vet ju du att du kommer till sjukhuset den vägen men jag vill att du ska fortsätta rakt fram, du kommer se en skylt sen”. Inget fel egentligen men iallafall lite överilat av mig eftersom ingen skylt pekade mot sjukhuset den vägen.

5. När vi sedan var vid en stor rondell sa hon ”rakt fram i nästa rondell” men jag låg i vänsterfil eftersom vägen som leder dit kommer in i vänsterfil. Jag kunde inte göra ett säkert körfältsbyte eftersom tre skåpbilar körde tätt i högerfilen och då sa jag att jag inte kunde ta högerfil och att jag tänkte ta vänster och köra tillbaka för att komma in i rätt fil. Hon tyckte att jag visst kunde köra framåt i vänsterfil och att jag skulle göra det, bara jag kunde göra ett säkert filbyte så jag gjorde som hon sa.

ja, många saker som kanske gick lite galet som ni ser men hon var jättetrevlig och hjälpsam. Jag hade inställningen att jag förmodligen inte klarat det men körde på så gott jag kunde ändå. Var supernoga med att kolla döda vinkeln i alla korsningar och filbyten, noga med spegelrutiner och gjorde inget överilat eller några tvärstopp vid övergångsställen osv. Jag körde lugnt och säkert och jag tror det var det som gav mig kortet i slutändan, även om jag själv förmodligen inte skulle gett mig själv godkänt. Detta var heller ingen ”släppa igenom vad som helst-inspektör” en av mina kompisar blev kuggad av samma person för småfel, så ni vet. Hoppas detta kan hjälpa någon som är lika nervös som jag var inför min uppkörning. Ta det bara lugnt, och om det går lite galet, glöm det bara och kör vidare och visa ATT du kan!

Grattis!
Var körde du någonstans?

Grattis!! vad skönt det måste kännas! Vart körde du upp nånstans? Har själv kuggat i Malmö men ska göra om det i Trelleborg. Är så himla nervös eftersom jag aldrig har varit där

Jag körde upp i Umeå, enligt en färsk undersökning en av de lättaste platserna i Sverige att klara sig på. Säga vad man vill om den undersökningen, gynnade den mig är jag lika glad för det Och nu har jag äntligen kört min egen bil utan skylt, festligt värre! Min privata handledare tillika pojkvän säger att jag kör mycket bättre nu än innan jag hade körkort, det kanske var den sista mentala biten som behövde falla på plats, att få ett godkännande från en myndighet

Önskar att jag bodde i närheten här kuggar dom en för minsta lilla. De är bara ute efter pengar.

Att projicera sina egna tillkortakommanden på inspektörens beslut är tyvärr vanligt när man inte har tillräcklig självinsikt. Ta till dig av misstagen du gjort istället och träna bort dem så klarar du det nästa gång. En inspektör som gjort hundratals om inte tusentals bedömningar är garanterat bättre kvalificerad att bedöma din körning än du själv.

Det handlar inte längre om misstag eller om körning. Det handlar helt enkelt bara om TUR med inspektören.

Vill bara meddela vilka svin det finns till inspektörer. Första uppkörningen någonsin, kändes rätt bra från början. Har inte tagit en enda körlektion utan endast kört hemma med farsan. Klarade teoriprovet med låg marginal och var lagom taggad inför uppkörningen.

Fick en ”praktikant” samt en riktig inspektör. Anade att detta skulle gå åt helvete redan när jag hälsade på dem. För det första kunde de inte uttala mitt namn korrekt, för det andra gjorde de inget trevligt intryck. Det var en väldigt tråkig stämning från båda två.

Så jag fick utföra en säkerhetskontroll där jag kontrollerade däcken. Jag kommenterade vad jag kollade, men fick inget svar tillbaka. Hepp tänkte jag. Sen rullade vi, och vem kunde ana att det ändå gick bra med körningen? Tills den roligaste delen i slutet av uppkörningen... Kom från en avfart från en motorväg med hastigheten 55km/h. Jag sänkte hastigheten och var medveten om att det var 50 som gällde - men tydligen inte ”i tid”. Detta blev jag kuggad för även fast att jag var medveten om mitt misstag.

”Säg det till polisen” sa dem till mig när de lämnade bilen, utan att ens säga lycka till nästa gång eller hejdå. Fy fan säger jag bara. Det roligaste var att jag själv var medveten om att jag skulle sänka hastigheten ytterligare där, och kommenterade faktiskt det då men som sagt de satt knäppt tysta. Vill minnas att praktikanten sa ”små fel gör inget och det är helheten som bedöms.”

Visst, vad kan jag göra åt saken? Svin är svin och kommer alltid vara svin. Men för guds skull, kugga fan inte någon på grund av att man råkar köra med en lite högre hastighet utan en enda själ omkring sig. Hur var det nu med ”helheten”?

Åt helvete med trafikverket, tjejerna i min klass kan inte ens parkera och får motorstopp vid korsningar. Hur fan lyckades de ta körkortet samma dag som de fyllde 18?

Så att köra för fort när det inte finns någon i närheten är ok? Kan du peka ut det undantaget i lagstiftningen?

Och jag kör lite långsamt på motorväg... Livet känns så rättvist....

Jag måste skriva här trots gammal tråd.

Måndag morgon, rusningstrafik, Uppsala stad - en av Sveriges allra svåraste.

Jag har kört i 5 månader med min man och tog nyligen två lektioner på körskola, ändå lyckades jag idag. (Tycker själv det har gått fort, trodde inte jag skulle komma i mål idag redan).

Så många ”fel” och även några fel!
- råkade faktiskt köra i 1-3km över 30 på 30 väg. (Glömde att man inte behöver gasa i trean på dieselbil då det var min tredje gång nånsin i en sån bil)
- snabb inbromsning på 70 väg där det var ett överraskande ställe att åka av till höger.
- la mig i vänster fil för tidigt så jag nästan åkte in till polishuset istället för att följa skylten till E4 som han sa
- visade flera gånger tydligt att jag missade en information, det vart aldrig fara, men ändå - en erfaren förare skulle sett det snabbare. Tex: jag åker nästan ut men ser en bil komma ändå så jag hinner stanna. byter fil för att undvika att hamna bakom en bil som skulle åka till höger men så var det ju ändå rött ljus så det behövs jag ju inte ha gjort.

Han godkände mig för att jag körde tryggt, det vart aldrig farligt, även i knepiga situationer där jag fick fel och motorstopp och missar - det var tryggt. Massa speglar och döda vinkeln hela vägen. Precis som en körlärare lärde mig för fyra dagar sedan bara. Jag hann inte öva på det i helgen då min man jobbade. Men jag hade det desto mer i åtanke. Nu sitter det.

Känns märkligt att bli godkänd under sådana förutsättningar när man läser och hör om motsatsen hela tiden!