Förlorare utan körkort!

Hej!

Sitter här och har lite funderingar kring körkort i allmänhet.

Jag är 25 och har fortfarande inte tagit lappen. Jag har dock äntligen tagit tag i det nu för bara någon vecka sedan, dvs skaffat tillstånd och ska snart på kurs med min handledare. So far, so good.

Nu till mitt ”problem”. Jag känner en rätt stor ångest över att sätta mig bakom ratten. De få gångerna jag testat så har det slutat med tandagnisslan och övertygelsen om att jag aldrig kommer ta körkort har växt sig starkare ju längre tiden gått.

Men nu har jag alltså tagit tag i det och känner en gnutta motivation. Mitt mål är att ta det inom ett år, men man får se lite.

Är det någon här som känner igen sig? Någon som varit övertygad om att aldrig få kortet men som ändå lyckats? Var det tråkigt till en början för att sedan visa sig vara rätt kul ändå? Hur lång tid tog det för er att ta körkort? Vad landade priset på? Kan ni tänka er ett liv utan körkort?

Och den kanske största frågan är redan ställd i rubriken: Kan verkligen alla ta körkort?

Ös på med era egna erfarenheter kring detta, tack!

Ta det lugnt!
Försök inte att ge dig ut i trafiken för tidigt!
Traggla manövrering på en stor tom parkeringsplats tills du spyr på det! Fortsätt sen lika mycket till!
Se till att du får med dig avsökningen från början så att du tittar åt rätt håll varje gång!
Säg till din handledare att stoppa dig om du startar utan att ha sett dig för i speglarna, kollat döda vinkeln och gett tecken INNAN bilen rullar!
Då får du väldigt snabbt rutin på att alltid söka av!

Tjena! sittter ungefär i samma sits då jag fyller 30 nu i år.
har aldrig känt mig motiverad tidigare men nu i början på dec. köpte jag en bil och började på körskolan samt varvat det med privatövningskörning.
förra veckan bokade min körskola proven så det har enl. mig gått väldigt mycket snabbare än vad jag själv trodde men det viktigaste är att ta utbildningen i sin egen takt, nöta teorin hela tiden så att den verkligen sitter i sammband med att du kör och inte haka upp sig på någon ”deadline”. återkommer efter avlagda prov med resultat.

Hur är din lärare? Kommer ni bra överens? Kan du känna dig trygg med honom (henne)?
Att ha en bra och lugn lärare kan vara A och O för att lyckas göra framsteg, ibland räcker det inte ens med det om ni har dålig personkemi.

Jag känner absolut igen mig i din historia.

Jag har suttit och tittat på ”Alla Kan ... inte ta körkort” på YouTube flera gånger.
(Del 1: www.youtube.com/watch?v=eqDwyrupW8w
Del 2: www.youtube.com/watch?v=cx-dg2BIoPs
Del 3: www.youtube.com/watch?v=pBM-dxMI5Pc)
Jag trodde länge att jag var precis som dem - att jag helt enkelt inte kunde ta körkort.

Jag började övningsköra när jag var 16 år. Inget gällande bilar eller trafiken i allmänt kändes självklart för mig. Allt var svårt. Jag gav upp när min trafikskolelärare sa till mig, vid ett misstag under en lektion, att det måste vara något fel på mig eftersom jag inte lyckades följa hans instruktioner. Men så tog jag tag i det hela en tid senare igen. Då på en ny trafikskola, med en betydligt mycket bättre lärare. Och tillslut gick det. Nu har jag haft körkort i snart ett halvår och jag förstår inte hur jag klarade mig utan det så länge.

Det tog mig totalt (inklusive några både kortare och längre uppehåll) ungefär 7,5 år. Hade massor med ångest under de senare av dessa åren och låg vaken på nätterna och kände att jag var helt värdelös och att jag knappt kunde räknas som människa. Nu, så här i efterhand, inser jag att jag inte alls hade behövt ha sån tokig ångest över det. Självklart är man lika mycket människa även om man inte har körkort. Men det är definitivt värt jobbet för att få det, även om man - som jag - behöver jobba länge för det.

Hej! Jag är snart 23 år och har börjat övningsköra med min sambo som handledare.
Jag tog aldrig körkort när jag var 18. Detta på grund av att jag tog traktorkort på gymnasiet (ingår i naturbruksgymnasium). När vi övningskörde där fick jag köra en traktor som knappt gick att köra. Jag klarade inte att få i växlarna för de satt så hårt och jag nådde inte alltid bromsen. Detta resulterade i att jag körde rakt in i en annan traktor i en nedförsbacke och blev rädd och vågade därför inte övningsköra.
Det som har fått mig att ändå våga börja köra är dels att min sambo ger bra stöd och dels att jag är så trött på förseningar i buss- och tågtrafik.
Första gångerna jag körde bil var jag livrädd och trodde aldrig att det skulle gå. Men vi började försiktigt och jag förberedde mig mycket genom att läsa körkortsboken och prata med min sambo (min handledare) om vad jag tyckte var läskigt. Sen har det bara gått bättre och bättre. Jag är fortfarande osäker, men jag tror absolut att det kommer gå över.
Jag tror att det viktigaste är att förbereda sig väl, och att ha en handledare som man känner att man verkligen litar på. Prata med din handledare om hur du vill ha det när ni kör, om du vill att han/hon ska prata och berätta mycket eller om du vill att ni går igenom allt innan ni kör osv.

Jag började övningsköra när jag var 16. Efter första gångerna i bilen trodde jag att jag aldrig skulle kunna ta körkort. Det blev ännu värre när jag körde första gången i trafiken. Det är väldigt mycket att tänka på, men ju mer du kör ju mer van blir du.

Jag skulle absolut rekommendera att även köra med en trafikskola. De är verkligen duktiga och ger alltid bra tips på hur du kan förbättra dina köregenskaper. Själv har jag har haft ungefär tio lektioner med min trafikskola nu under tre månader, och under dessa tre månader har jag lärt mig mer än under åren jag kört med mina föräldrar.

Jag skriver och kör upp om en vecka nu. Totalt med körlektioner, teori, riskutbildningar och tentan beräknar jag att det gått på drygt 8000 kr. Det är lätt värt det, man tar ju bara körkort en gång trotts allt.

Hej ni! Du är absolut inte för gammal för att ta körkort. Du har kanske inte behövat det tidigare och då är det ju jätte bra då du lyckats spara dessa pengar och nu kanske hunnit jobba ihop en del själv. Så ta den tid du behöver och börja kör hos körskola ska du se att du kommer ta kortet snart. Jag tror även att du som är lite äldre har med kunskap och mer mognad för att sitta bakom ratten. Vissa unga jag känner är inte alls mogna för att ha körkort tyvärr, då de blir en fara i trafiken. Sen om du har en sambo eller föräldrar att köra med ökar din mognad för trafiken ännu mer så det är nog inga problem ska du se

Jag är 34 och känner igen det här med ångesten. Trots att jag har läst mycket mer komplicerade saker på universitetet än körkortsteori och ser hur ”alla andra” tar körkort känns det som att just jag aldrig kommer lyckas. Det är både det personliga misslyckandet och pengarna som gör att rädslan för att kugga känns så stark, tror jag. Har också legat vaken om nätterna.

Men nu ska det bli av! Jag hoppas kunna berätta här när jag är klar!

Lycka till!

Man kör och kör och efter ett tag släpper ångesten. Själv var jag inte bekväm med att köra förens några månader efter att jag tagit körkort, först då kände jag ”det här kan jag ju”...

Det gäller bara att inte ge upp, jag fick åka med några äldre polare som svinade runt på lite grusvägar. Kanske inte de bästa förebilderna, men de höll mig motiverade att ta tag i mig själv och ta det där kortet iaf. Vad är din motivator? Hitta den och glöm inte bort den.