Kan verkligen alla köra bil?

Jag ser mig själv som idioten på E6:an som kryper fram i 40 kilometer i timmen och verkligen måste stanna för att kolla hur det gick med den stackars fjärilen som jag egentligen vet är total mosad på framrutan. Ja, en fara med andra ord. Jag känner mig som den som alla andra som kör bil stör sig på. Gubbar med hatt typ. Jag kommer vara som att släppa en ko på vägen. Det kommer stå still. folk kommer undra om det är en olycka. Irritationen kommer stiga när folk inser att det står en kossa på vägen och kossan vägrar flytta på sig och till slut kommer folk att skälla på kossan och jag kommer krypa gråtandes ur bilen och hoppas att det finns en endaste liten snäll klöver utanför.

jag vet inte om jag kommer klara hela köra bil grejen, trots att jag idag kört i ett och ett halvt år har jag inte ens kommit i närheten av att kunna parkera.
Jag kör alldeles för sakta och till o med bussar och lastbilar kör om mig.
Hur i hela helsingland övervinner man bilfobi?

Jag har aldrig velat köra bil, men är nu så illa tvungen, med tre barn i ett hus i skogen finns inte många alternativ.

Finns det någon här som vart livrädd men faktiskt klarat det?

En metod för att övervinna rädsla skulle kunna vara att öka stegvis. Om tex 40km/h är det högsta du vågar köra i idag så kör du i 45km/h dagen imorgon, 5km/h är ju knappast någon större ökning. Fortsätt så så kommer du till sist köra i 110, inte genom att nästan tredubbla vad du klarade innan (3*40) utan eftersom det bara är 5km/h snabbare än 105, vilket du ju klarade igår.

Ingen fartfobi för mig och egentligen så har jag ingen aning om det hjälper men progression har visat sig effektivt i andra sammanhang.

Lycka till!

Fartforbi har jag väl aldrig haft eller ja när det närmar sig 110 km/h. Jag håller med du måste träna och utvecklas, sakta men säker. Du ska aldrig köra så fort att du inte kan kontrollera bilen längre. haha ja jag tycker också väldigt synd om djuren här om dagen så såg jag en fågel som viftade på vingarna och låg på gatan ’( hur ska jag någonsin klara av att flytta ett djur från gatan om det sker en olycka??

Om du verkligen har fobi och är rädd på allvar, så kanske du behöver någon form av samtalsterapi för att fixa det? Det är ju isåfall inget att skämmas för.

Jag har också haft stora problem med att köra bil. Först skrek jag nästan så fort hastighetsmätaren kröp över 40km/h men genom att sakta men säkert pressa mig lite och köra lite fortare än jag brukar (dock inte fortare än att jag hade kontroll över bilen) så är jag nu bara en månad ifrån min första uppkörning! Så det går! Det gäller bara att du aldrig slutar tro på dig själv!

Sedan var jag alltid jättespänd och vinglade över hela vägen bara för att jag spände musklerna i armarna och då vinglade bilen till. Men med tiden har detta släppt. Och då har jag inte kört varje dag i 3 år utan jag har kört regelbundet ett par veckor, sedan vilat ifrån övningskörandet ett tag. När jag sedan satte mig bakom ratten igen hade jag mycket lättare för körningen och så körde jag ett par veckor för att sedan vila ett tag igen.

Ett tips är att prova dig fram vad som passar dig. Känns det bättre när du kör mycket och ofta eller känns det bäst när du kör 10 min någon gång i veckan? Ta tid på dig och stressa inte! Då blir du bara spänd!

Det är klart att all akna köra bil, men det tar olika lång tid att lära sig, som allt annat. Vissa har en mer naturlig läggning för det och andra behöver traggla in olika delar. Sen är det ju ofta så att man har lättare för teorin än körningen eller tvärtom. Men alla kan om man är intresserad och verkligen vill.

Alltså, helt ärligt talat så tycker jag inte du ska köra bil. Jag tycker du borde ta hänsyn till andra trafikanter än dina egna behov. I och med att du inte klarar av det som krävs av dig i en viss situation(dvs.samhällets generella krav), så är det ett slags funktionshinder. Att vara ett hinder och fara i trafiken är inte bra och kan skapa massor med problem. En förare får inte utan giltigt skäl köra med överdrivet låg hastighet. Du säger att du inte har en vilja ens att köra bil men ändå känner att du måste. Det är ingen som tvingar dig att göra det. Du måste tänka i ett större perspektiv, hur dina köregenskaper påverkar andra förare och inte bara tänka på dig själv och att du tycker synd om fjärilar. Att ha körkort och befinna sig ute på vägen medför ett stort ansvar och det är bara så att vissa saker måste man kunna behärska oavsett, annars är nog inte körkort så lämpligt för din del.

Man kan absolut försöka bli av med rädslan, det uppmuntrar jag. Jag hade väldigt stora problem i början när jag övningskörde. Jag blev stressad när jag hade mycket trafik omkring mig, jag kände större ansvar och misstro till min egen kapacitet. Men efter ett tag så vänjde jag mig, jag kände mig tryggare i mig själv. Jag tyckte också det var jobbigt att titta i speglarna vid typ 90km/h, för jag var så spänd och rädd att tappa kontrollen över bilen i en sån hastighet, där det är så lätt att slinta av vägen. Och i den hastighet som folk kan skadas. Men att vara medveten om farorna och ansvaret man har, är bara sunt och bra. Ifall man inte kände någon som helst form av rädsla eller nervositet när man körde, så vore det lite märkligt.

Du måste inse dina begränsningar och hitta andra alternativ om du inte förmår att köra bil på ett vettigt sätt. När du är i trafiken får du inte vara självisk, utan se saker i större perspektiv och prioritera andra trafikanter, bilister, dig själv istället för fjärilar och fåglar. Men jag tycker absolut du kan prova med att ta några körlektioner och berätta om ditt problem, eller prova samtalsterapi som Shandi föreslog.

Hoppas det ordnar sig! Lycka till!

Även jag är rädd men inte gällande farten utan allt annat som kan
möta mig i stadstrafik... nervös och ängslig så fort jag är i stan och övningskör.
Vet inte heller hur jag ska göra...börjar bli pinsamt för ”alla kan ju ta körkort”.

Glad över fler tips eller finns det trafikskolor som är... mer psykologiskt inriktade :-)

Om du bor i Stockholmsområdet kan jag varmt rekommendera Kungsängens trafikskola utan en sekunds tvekan. Han som driver trafikskolan är en mycket skicklig trafikskolärare som har förmåga att bemöta eleverna efter deras förutsättningar och möjligheter. Jag som skriver kan intyga om detta eftersom jag själv har varit ängslig och rädd i samband med bilkörning och fått hjälp med detta. Det råd som har hjälpt mig mest är att sänka hastigheten rejält där olika faror kan dyka upp (där sikten är skymd) och vid närmandet av korsningar och rondeller. Med lägre hastighet vinner man framförallt tid, vilket är a och o för en oerfaren förare.

Hej! Vad jobbigt..
Precis som någon skrev så kan en metod vara att öka t.ex. hastigheten stegvis men det antar jag att du redan testt med 1,5 år på nacken.
Som svar på dina fråa, nej , alla kanske inte är lämpade att köra bil. Det är trots allt ett stort ansvar och en fara om man inte känner sig trygg och säker, särskilt om du har barn.
Därför tycker jag du har två alternativ.
Det första skulle vara att försöka övervinna din som du kallar det ”bilfobi”. Du kan ta hjälp av ett proffs som kanske kan hantera det du faktiskt kallar fobi. Om du inte lyckas så är mitt enda råd att inte köra bil. Frågan är hur mycket du skulle vinna på det? Om du verkligen kör så lågsamt så kommer du vara en trafikfara. Och helt ärligt, då kanske det är bättre att låta dina barn åka kommunalt istället för att ta den risken? Det tror jag du vinner på i längden!
Hoppas det löser sig
/Frida