Jag är rädd för mina barns liv

Hej!
Jag håller på att ta körkort nu. Jag gör det för att min familj behöver en bil. Varken jag eller min man har körkort, så vi bestämde att jag lär mig köra bil först.
Förut tänkte jag inte om allt fara som kan finnas i trafiken. Jag åkte mest buss i Sverige eller med min pappa i mitt hemland... Han, min pappa är erfaren förare och han kan förutse faran hur bra som helst.
Men när jag lärt mig att köra bil lite och körde ut på större vägar.. Då fick jag lite panik vet ni.
Jag kommer att köra en bil med minst två barn i och med min make. Och när jag tänker för all fara som jag kan påträffa i trafiken då blir jag yr i huvudet.
Har ni någon tips till mig? Jag misstänker att såna tankar er jättestörande. Det bara inte går att köra bil och vara rädd och nervös.
Vad tycker ni?

Hej,
va inte rädd allt blir bra! tänk så har, du är föraren du har komandon inte bilen. Och det är samma sak med dinna tankar du tänker va du vill tänka!
jag har också 2 barn och va rädd i början men allt blev perfekt till slut!
lycka till

Bella//

Självklart ska man ha farorna i åtanke, men man ska inte sitta och tänka på hur illa det kan gå
om faran uppstår, uan man ska tänka på att anpassa hastighet och körsätt för att
förhindra att den uppstår eller kunna lösa situationen om den skulle uppstå.

Man ska tänka på ATT farorna finns och anpassa körsättet till det, inte konsekvenserna av dem.

T.ex du ska tänka ”Här kan det springa ut ett barn” inte ”Här kan jag mosa ett barns ansikte om jag kör på det”

Försök att tänka rationellt. Visst är det bra att vara mer riskmedveten än tvärtom. Men om du tex ser ett barn leka vid sidan av gatan och du är extra varsam när du kör förbi och ingenting oväntat händer så får man ju släppa den händelsen. Man kan ju inte låta tankarna gå fritt typ ”tänk om barnet hade rusat ut i gatan och jag kört på det” och ”sedan blev jag påkört bakifrån och en till dog i den bilen” och tänk om det vore mitt barn osv

Jag själv är lite paranoid och helt plötsligt kan jag få upp läskiga tankar i huvudet som ” tänk om jag tappar kontrollen över bilen och kör in i ett träd” eller ”tänk om det springer ut en älg i vägen” då kan man må rätt dåligt och känna att man aldrig mer vill sitta i en bil. men då gäller det att skaka av sig en fruktansvärda tankarna och istället tänka på det positiva med körkortet! Visst kan det hända olyckor, men kör du bara försiktigt så kan du minska den risken betydligt.

Du måste vara medveten om hur stor roll och påverkan du har i trafiken.Och bli mer riskmedveten. Ju mer erfaren förare man är ju lättare blir det.
Många är nervösa när de kör bil, det är bara normalt! Det vore märkligt om man tog saker för lättsamt, speciellt när man inser hur mycket skada man kan göra. Man kommer nog alltid ha kvar rädslan, och det är sunt. Men jag tror att oroligheten minskar lite med takten du lär dig!

Ganska klokt sagt.

Så gott som allt vi gör är på ett eller annat sätt förknippat med en risk.
Det enda sättet att inte göra fel är att inte göra något alls, och det är precis lika fel.

Det går inte att hela tiden gå runt och försöka analysera varje situation och leta eventuella risker, det är inte en fråga om intresse, motivation eller intellekt. Det går helt enkelt inte. Livet är farligt, det är bara att acceptera.

Vad du däremot måste göra är att väga riskerna mot vinsterna som medföljer.
Ja, det är farligt att köra bil, men risken för att hamna i en allvarlig olycka är förhållandevis liten, och det finns väldigt mycket du själv kan göra för att förbättra dina odds ytterligare. Precis som det skrevs tidigare i tråden så är det DU som har kontroll över din bil, inte tvärtom. Du kan därför välja vilka onödiga risker du vill ta och kan därför minska risken för att råka ut för en olycka, en bil och ett körkort innebär en enorm frihet.
Enkelt uttryckt så har de praktiska vinsterna och fördelarna med ett körkort ett kraftigt övertag över de risker och faror som förekommer i samband med att sätta sig bakom ratten.

Mycket av det handlar bara om att ta det lugnt, inte göra något förhastat och att ”tänka efter före”.