Besviken på mig själv

Jag är en 23-årig tjej som för en månad sedan tog tag i min körkortsresa. Jag bokade in en intensivkurs på tre veckor där jag pluggade teori och körde två gånger om dagen. Jag har teoriprovet bokat nu på fredag och uppkörningen nästa tisdag.

Idag tog jag beslutet att avboka mina kommande körlektioner och även uppkörningen. Jag har länge känt att det kanske inte kommer vara möjligt att bli godkänd så tätt inpå allt. Min lärare tycker att jag kör väldigt bra, men menar också att jag behöver nöta mer och få till en helt felfri körning hemma, vilket jag inte riktigt har möjlighet till om jag inte tjatar mig till övningskörning med pappa.

Jag har även känt att jag inte hinner smälta och reflektera över min körning när jag hela tiden förväntas kunna allt till nästa lektion. Därför valde jag att ta en paus. Jag börjar dessutom mitt heltidsjobb veckan efter, och redan nu är det svårt att få ihop tiderna.

Samtidigt säger min magkänsla att jag annars bara kommer fortsätta skjuta upp det. Mitt problem är också att jag egentligen inte tycker om att köra bil och aldrig riktigt har behövt göra det heller, eftersom jag bor i stan. Men körkort är något jag vet att man “ska” ha, och det förväntas även inom mitt kommande yrke.

Jag hoppas att den här pausen gör att jag kan komma tillbaka med ännu större drivkraft och bättre förutsättningar att faktiskt lyckas. Nu känner jag mig bara besviken på mig själv och samtidigt ledsen över att det inte gick vägen, trots att jag verkligen gav allt.

Vilket klokt beslut du har fattat. Du har ingen anledning att känna dig besviken på din insats. Förmodligen kommer du dessutom bli en bättre och tryggare förare om du låter processen ta lite mer tid. Lycka till med nytt jobb och din fortsatta körkortsresa!

Jag känner igen mig i det du beskriver. Jag sköt länge upp körkort pga skola / jobb och kände att jag inte behövde körkort. Men sen gjorde jag en omvärdering vid 30 års ålder. Teorin var inga problem, men min stora svårighet var uppkörningen. Jag köpte trafiklektioner men hade svårt att få till övningskörning privat. Jag kände mycket ångest och tvivel. Men till slut så gick det vägen och jag tog körkortet. Körkortet underlättar för mig i vardagen, och jag känner att det var värt besväret.

För att bli en bra förare behövs mycket träning. Det är svårt för alla i början, men det blir bättre. Att ta en paus är klokt och det ger dig tid för att reflektera och ta tag i det igen. Jag önskar dig stort lycka till!

Tack snälla för era svar, de hjälpte verkligen mer än ni tror. Det känns skönt att höra från andra som förstår känslorna och processen kring körkort.

Mitt körkortstillstånd går ut i början av augusti, men jag har tagit både riskettan och risktvåan som gäller i fem år framöver. Jag har nu bokat teoriprovet och uppkörningen till slutet av juli istället, och kan alltid boka om igen om det inte skulle kännas rätt då heller.

Nu känns det faktiskt som att jag har satt upp ett nytt mål istället för att bara ge upp helt. Och skulle jag inte lyckas tills dess får jag helt enkelt ansöka om ett nytt körkortstillstånd och betala de där ynka 200 kronorna för en synundersökning. Allt löser sig till slut!