Jag tog körkortet idag – i Gävle – på tredje försöket.
Jag har haft en hel sommar av ångest, självtvivel och känslan av att vara sämst på att köra. Jag kuggade två gånger tidigare – båda gångerna i Farsta. Och ärligt… det var så jävla jobbigt.
Inspektörerna där var ganska svåra. De sms:ade medan jag körde, sa knappt något och var väldigt petiga. Det gjorde mig nervös. Jag vet att jag kan köra i Farsta – jag har kört där med min körskola. Men när man blir bemött av en kall attityd sjunker självförtroendet direkt, och då gör man konstiga misstag man aldrig annars skulle gjort.
Men idag i Gävle fick jag en inspektör som var helt annorlunda. Lugn, pedagogisk, tydlig. Han trodde på mig – och det fick mig att landa. Jag körde precis som jag gör med min lärare, och då satt det (trots ett motorstopp lol).
Uppkörningen var faktiskt rätt enkel:
Motorväg, fickparkering, backa runt ett hörn, vända, köra lite i stan – sen tillbaka.
Och det gick.
Du som kuggat, gråtit, tvivlat och känt dig ensam – ge inte upp. Ibland behöver man bara rätt förutsättningar och någon som tror på en. Kämpa vidare – din dag kommer. Jag lovar.
Jag läste mycket här när jag misslyckades med mina uppkörningar så jag hoppas att någon får lite hopp av att läsa detta.
Yes I also agree with you It happens same with me as well. I did my two test in Farsta which I couldn’t make as first one I was so stressed but for second time everything was perfect I drove really good but at the end she failed me for very smalI think that i didn’t turn my neck much enough while turning around. Also there was no one on that road it ‘s full empty. The inspectors in Farsta are very picky.
After that I couldn’t find any place for my 3rd attempt but luckily I got one in Gävle where I never been there before but the inspector was really calm, educational & she believed in me I drove very carefully as all the roads are new to me. And I passed! According to inspector I drove very good so I’m very pleased.
So good luck to all who are trying don’t get panic.
Jag tog körkortet idag – i Gävle – på tredje försöket.
Jag har haft en hel sommar av ångest, självtvivel och känslan av att vara sämst på att köra. Jag kuggade två gånger tidigare – båda gångerna i Farsta. Och ärligt… det var så jävla jobbigt.
Inspektörerna där var ganska svåra. De sms:ade medan jag körde, sa knappt något och var väldigt petiga. Det gjorde mig nervös. Jag vet att jag kan köra i Farsta – jag har kört där med min körskola. Men när man blir bemött av en kall attityd sjunker självförtroendet direkt, och då gör man konstiga misstag man aldrig annars skulle gjort.
Men idag i Gävle fick jag en inspektör som var helt annorlunda. Lugn, pedagogisk, tydlig. Han trodde på mig – och det fick mig att landa. Jag körde precis som jag gör med min lärare, och då satt det (trots ett motorstopp lol).
Uppkörningen var faktiskt rätt enkel:
Motorväg, fickparkering, backa runt ett hörn, vända, köra lite i stan – sen tillbaka.
Och det gick.
Du som kuggat, gråtit, tvivlat och känt dig ensam – ge inte upp. Ibland behöver man bara rätt förutsättningar och någon som tror på en. Kämpa vidare – din dag kommer. Jag lovar.
Jag läste mycket här när jag misslyckades med mina uppkörningar så jag hoppas att någon får lite hopp av att läsa detta.
Kram!
Gast
Verkar som vissa har otur med inspektör. När jag körde i Farsta i Oktober fick jag en supertrevlig inspektör. Har däremot hört från andra att de inte upplevde att deras inspektör var lika trevliga. Man får försöka göra det bästa av situationen.