Jag tog körkortet idag – i Gävle – på tredje försöket.
Jag har haft en hel sommar av ångest, självtvivel och känslan av att vara sämst på att köra. Jag kuggade två gånger tidigare – båda gångerna i Farsta. Och ärligt… det var så jävla jobbigt.
Inspektörerna där var ganska svåra. De sms:ade medan jag körde, sa knappt något och var väldigt petiga. Det gjorde mig nervös. Jag vet att jag kan köra i Farsta – jag har kört där med min körskola. Men när man blir bemött av en kall attityd sjunker självförtroendet direkt, och då gör man konstiga misstag man aldrig annars skulle gjort.
Men idag i Gävle fick jag en inspektör som var helt annorlunda. Lugn, pedagogisk, tydlig. Han trodde på mig – och det fick mig att landa. Jag körde precis som jag gör med min lärare, och då satt det (trots ett motorstopp lol).
Uppkörningen var faktiskt rätt enkel:
Motorväg, fickparkering, backa runt ett hörn, vända, köra lite i stan – sen tillbaka.
Och det gick.
Du som kuggat, gråtit, tvivlat och känt dig ensam – ge inte upp. Ibland behöver man bara rätt förutsättningar och någon som tror på en. Kämpa vidare – din dag kommer. Jag lovar.
Jag läste mycket här när jag misslyckades med mina uppkörningar så jag hoppas att någon får lite hopp av att läsa detta.
Kram!
Gast