Psykisk ohälsa kopplad till körkort

Stämmer inte! Nervositet kan komma oavsett om man kan det eller inte. Nu talar vi dessutom om ångest som är något heeelt annat. Ångest rår man inte för och samhällets förväntningar matar på den.

Jag kan hålla med men isåfall får trafikinspektörna gå tillbaka till att vara trafiklärare

Jag hade en tjej i min klass som kunde mer än alla andra i klassen i matte. Hon var nervösast av oss alla. Ångest, press och psykisk ohälsa hr ingenting med förmåga att göra.

Men om man inte mår bra kanske ett körkort inte är för dig?

Köra mot rött och krocka? Fick panik.
Köra på någon på ett övergångsställe? Fick panik.
Köra i diket? Fick panik.

Ja du fattar... ett körkort är inte en mänsklig rättighet.
I en tid av psykisk ohälsa säger ni... vad har förändrats på 20-40-60 år?

Fast du vännen, man KAN ha alla kunskaper och kunna framföra sin bil bombsäkert men så kommer folks nerver. Här kom personligen min autism till god nytta, jag skiter blankt i andra trafikanter som lägger sig i röven, ifall jag får motorstopp så får jag, blir ju som det blir för motorstopp får alla någongång som kör manuellt (Hell, min automat brukis är bara att slå av tändningen med D i, så stryper den sig själv.)

Utöver ovan kan saker som dagsform, sömn, hurvida man är hungrig, kissnödig osv allt spela in.

Att de underkänner på vad som kan anses vara skitsaker är fan rimligt asså, du har väl sett hur skitsämst många av våra landsmän redan kör, eller hur? Tänk dig om de skulle tummas mer på skit under körprov, nej tack. Vi snackar ändå ett mordvapen som får framföras lagligt i upp till 120km/h. Det är en jävulsk massa energi man kontrollerar i ett fordon med bara lite fart.

Det som har förändrats går att se i statistiken och det är enorm skillnad jämfört med för 40 år sedan. Och människorna som kör dåligt på uppkörningen, 90% är redo för körkort enligt deras körskola för dom kör bra i vanliga fall när dom inte är i en så obekväm situation.

Självklart är det ingen rättighet med körkort men den paykiska ohälsan pushas ju på av den här myndigehetdn och systemet och så otroligt respektlöst av dig tidigare att kalla det så nonchalant för nervositet när det ligger så mycket mer bakom.

På vilket sätt är det en obekväm situation att en person sitter bredvid och bedömer din förmåga att framföra ett fordon? Om man kan köra, och då menar jag om man verkligen kan, då spelar det ju ingen roll om det är ens mamma eller Bert från trafikverket som sitter där.

Om man vet med sig att man mår dåligt, varför sätter man sig i en sån situation?
Det är ju som att klättra upp för en ranglig stege om man är höjdrädd.

Om man kör 20 lektioner och ”är redo” och sen tabbar sig totalt, va man verkligen redo då? Är det en så stor grej att kugga?
Ta 20 lektioner till eller kör 100 timmar med dina föräldrar och kom väl förberedd nästa gång.

Jämför att köra bil med din favorit hobby. Hur många timmar har du lagt på din hobby och hade du blivit lika nervös om nån tittade på när du utförde den?

Berätta gärna mer om exakt vad som skiljer sig nu jämfört med förr.

Idag är, justerat för inflation, både körprov och genomsnittliga körlektionen mycket dyrare. Människor har inte råd med 40 lektioner. Frågan är precis den du ställer, varför sätter man sig i en sån situation? Varför tvingar Trafikverket in ungdomar i en sån situation? Kan vi inte hitta en lösning. Klart vi kan. Och med ångest är det så att det spelar ingen roll om man är stensäker bakom ratten, man bryter ihop i en sån situation också.

Om man inte har råd med körkort får man åka buss tills man har råd.
Eller hur gör andra som inte har pengar?
Jag började jobba när jag va 15 och köra med mamma och pappa när jag va 16.
Har jag andra förutsättningar än andra människor? Ja, alla är vi unika varelser.
Men jag har läst några gånger frågan ”när började ni övningsköra” och ”hur många lektioner måste jag ta” som om man någonsin skulle bli fullärd. Om alla började öva med sina föräldrar den dagen dom fyller 16 skulle det vara mycket lättare sen när det är dags.
Under dom 2 åren man övar kommer man fram till om det är ens grej att köra bil eller om man föredrar några andra sätt att transportera sig på.