Kände samma innan min uppkörning idag. >30 tusen (säkert närmare 35k, har inte vågat räkna), 3 misslyckade uppkörningar, 2 besvikna föräldrar, förkyld, grov ångest och noll självförtroende. Men idag satt den. Långt ifrån perfekt körning i nästan helt ny stad (tog 1 dubbellektion dagen innan). Blev stående vid två olika korsningar alltför lång tid, stod för långt bak och såg därför dåligt. Han fick t.o.m. säga åt mig att köra längre fram så att jag kunde se... och höll i samma korsning på att bryta mot svängningsregeln då jag blev otålig då jag hade stått där i mer än en minut. Var 100% säker på att jag hade blivit underkänd. Kändes som de tidigare uppkörningarna i repris. Men hade tur att resten gick ok och att jag fick en inspektör som hade överseende med det och blev på något sätt godkänd. Med det sagt, allt är möjligt och det enda man inte får göra är att ge upp. Även fast man verkligen vill det då detta varit ett rent helvete. Utan tvekan det värsta jag gjort i mitt liv och kommer aldrig någonsin försöka köra upp för något igen. Blev smått till en rant, men aja. Hoppas budskapet kommit fram. Ge inte upp