Tog mitt körkort idag på första försöket i sollentuna! Under veckan har jag läst en massa trådar här och blivit rätt uppskrämd ärligt talat. Jag vill därför dela med mig av min upplevelse i förhoppning om att få lugna vissa av er.
Jag har kört sporadiskt med min sambo fram tills april då jag valde att börja på trafikskola. Sen dess har utvecklingskurvan gått upp mycket snabbare än när jag körde med sambo.
Vi bokade teori ganska kort efter jag började köra, ca 3 veckor eller nåt sånt, detta är för att jag har lätt för att studera och redan sysslat med ”ta körkort” appen länge. Jag klarade den på första försöket med 56 poäng.
Sen dess har jag kört ca 15 lektioner totalt. Sista lektionerna fanns det en del småfel, typ att jag inte blinkade tidigare, bytte körfält tidigare i cirkulationsplatsen, gasade på ordentligt på påfarter, slarvig med motorbromsning, körde lite väl långsamt när jag skulle parkera typ.
Detta gjorde mig stressad för det var slarvsaker, alltså jag visste hur man skulle göra, när men om jag pratade eller lyssnade på läraren kunde jag ibland bli distraherad.
Detta tog jag med mig till min uppkörning; tänka extra på dessa saker.
Jag var jättenervös redan inför uppvärmningslektionen. Men min körledare var lugn och han påminde mig om allting.
När det var dags för uppkörning så hade jag precis gjort säkerhetskontroller innan, dock inte den under motorhuven, vilket var den jag helst villa ha då. Så när min inspektör (jätte trevlig, lugn kille) ber mig kolla under huven blev jag glad. Problemet var dock att jag inte själv hade öppnat huven, bara titta i den. Så jag får upp första delen men sen finns det en spärr som jag inte visste vart den satt, så han fick hjälpa mig, hehe. Däremot kunde jag allting av det som efterfrågades.
När vi ska köra iväg immar mina glasögon för att man måste ha mask, och mitt vänstra ben skakar ordentligt, detta nämnde nämnde och vi skrattade åt det. Han sa att jag fick bestämma själv om jag ville prata eller ha det tyst och jag sa att jag gärna pratar, men inte vid korsningar, rondeller och där mer uppmärksamhet krävs, men att vi kan prata vid lugnare delar.
Jag råkade gasa på lite för mycket på en påfart och tänkte ”nu är det kört”, jag nämnde detta för honom men han sa ”tänk inte på det”.
Resten gick bra fram tills ena rondellen där jag blinkar lite sent, detta säger jag då: ”jag borde blinkat tidigare där” och suckar, han säger återigen att jag inte ska haka upp mig på småsaker. Nästa grej var att jag glömde blinka ut efter jag fått backa runt ett hörn, däremot hade jag blinkat ut vid ett annat tillfälle så han visste iaf att jag hade koll på det. Jag tänkte ju att det var kört för att han fått öppna huven och för att jag kört lite för snabbt på påfarten. Jag valde en för att ha i tvåan när vi åkte i en lite backe i ett villaområde och då blev bilen lite sur (lät) för att vi åkte för långsamt, växlade ner och gasade till lite men höll ändå låg fart.
När vi kört tillbaka frågar han hur jag tyckte att det gått, och jag nämnde det här med blinkningarna och att jag körde lite för fort vid påfarten(som jag aldrig gjort tidigare men jag var rätt nervös så), han frågade vad blinkningarna berodde på o jag hann inte svara förän han bad mig titta mot honom där han satt och höll upp paddan för mig med texten ”din körning är godkänd!”
Jag började gråta av glädje och lättnad. Han sa att det var småsaker med blinkningarna och att det är något som kommer bli bättre med tiden. (Förutom en gång när vi stod stilla så blinkade jag alltid men jag hade kunnat blinka tidigare).
Hela upplevelsen var faktiskt inte alls så läskig som jag tänkte mig. Jag var nervös, men att han var lugn, tydlig och snäll hjälpte jättemycket.
Heja er som ska köra upp snart. Försök att sysselsätta er med saker fram tills att ni ska köra upp så ni slipper trigga upp er själva för tidigt/mycket. Plugga på det ni känner er osäkra på, dra inte ut på det och hoppas på det bästa, utan ta det säkra före det osäkra.
