MIN UPPKÖRNING
Det som var oroväckande var att jag inte kände mig nervös alls, av det blev jag ställd.
Jag gick bara och väntade på att nervositeten skulle hoppa upp och slå mig i andsiktet med en slägga.
Kl 11.30 hade jag min sista körlektion, lite uppvärmning kan man säga. Jag körde som en gudinna och min körskolelärare skrattade åt mig när jag ifrågasatte om jag skulle klara provet. Det som var jobbigt var att mina ben började skaka ju närmare uppkörningsstället jag kom så kroppen var ju nervös iaf...
Hon släppte av mig på VV i där jag skulle göra mitt prov och jag fick vänta på instruktören i en halvtimma.
Började med en leg-kontroll och så berättade han hur det skulle gå till. Sedan fick jag göra en invändig kontroll av bilen. Redan där höll jag på att klanta mig, glömde nästan att kolla handbromsen... När jag skulle iväg frågade han ”ska du ha ratten sådär nära dig?” (GAAAH!!!) ”Ja, jag tycker det är perfekt, kuggar du mig för det?” ”Haha, nej, jag vill bara att du ska vara medveten om att krockkudden kommer att knäcka näsan på dig om den löser ut” (ajaj...). Flyttade ratten ett hack bort. Sedan drog vi iväg, min gudinnekörning var bortblåst. Växlade galet, hälften av tiden var det ingen ecodriving.
Nu vet jag inte om jag inbillar mig i efterhand men jag tror att jag höll på att meja ner ett staket i mitt försök att backa runt ett hörn, tror även att jag missade högerregeln vid ett tillfälle men det som räddade mig var isf att jag talade med migsjälv. ”Han har företräde för här är inte huvudled, nej för tusan han kommer ju från en parkering, utfartsregeln... för helvete det var det inte alls, jag skulle ha stannat för honom” eller ngt i den stilen. Försökte prata med instruktören som var ganska trevlig, tänkte att jag skulle charma honom så att jag glömde bort bedömmningen eller ngt. Gav upp när jag kom på att ju mer jag pratar med honom desto mindre fokuserad blir jag. Fortsatte prata med migsjälv istället.
Några minuter senare körde jag ut på en landsväg och missade hastighetsskylten. Antog att det var 70 och blåste på i några minuter. Slappnade av litegrann och snackade på nytt lite skit med instruktören. Satte dock hjärtat i halsgropen när jag fick se en 50-skylt lite lingre fram. ”Neeeej, jag var helt säker på att det var 70, herregud!!!”
Instruktören: ”Ja, det var 70, dubbla skyltar är det inte när det är uppenbart att hastigheten ändras”.
Puuh, svalde hjärtat igen.
Kom tillbax in i staden och tillbax till VV.
Han frågade hur jag tyckte att det gick och jag svarade att det hade varit en ganska klumpig körning och att jag inte var nöjd. Han sa att det höll han minsann inte med om och lade till ett ”grattis”.
Slängde mig om halsen på honom och började skaka igen.
Gaaah. Sitter med mitt ”körkort” (kopian av protokollet) framför mig. Obeskrivlig känsla.
De moment jag fick göra var: Säkerhetskontroll, parkering, backning, oskyddade trafikanter, körfältsbyte, cirkulationsplats, självständig körning mot mål, järnvägskorsning, körning på smal/krokig väg och motorväg.
Han fick mig till att göra en del av sakerna utan att säga till och när jag kikar på protokollet så kan jag hitta sex punkter till som jag faktiskt gjorde men wtf.
Jag kommer lätt fortsätta resonera med migsjälv medan jag kör ett tag framöver så att jag lär mig att reflektera över mina misstag.
Tips till dig som kör upp:
-Ställ alla frågor du någonsin kan komma på till din körskola innan uppkörningen.
-Det jag fokuserade på mest var att köra så pass lugnt att jag inte fick ett ingripande vilket gjorde att jag skärpte mig ganska mkt.
-Är teori din starka sida så resonera med digsjälv medan du kör, förbred instruktören på att du kommer göra det bara.
-Försök att verka självsäker men ödmjuk redan från första handslaget. Jag hörde om en tjej som blev hemskickad för att hon var nervös.
-Kolla i speglarna lika ofta som hastighetsmätaren, detta är ett bra riktmärke om du ofta kollar mätaren.
- Visa gärna lite överdrivet att du är medveten och försiktig med dina medtrafikanter.
-Tro på digsjälv och ge inte upp bara för att du tror att det har gått åt helvete.
Haha, blev en för jävla lång berättelse dedär.
Vill bara berätta att det går att klara det på första försöket. Jag har suttit och grävt ner mig i alla historier om misslyckanden flera veckor på detta forum.
Och dom är inte så petiga som man tror.
LyCKA till allihop!!!!