Att ta körkort sent i livet

Jag är 62 år och försöker ta körkort. När jag började köra hade jag aldrig suttit bakom ratten i en bil, aldrig cyklat i stadstrafik (eller cyklat överhuvud taget sedan 13 års ålder).
Jag är totalt ointresserad av motorer och bilar, så jag har inget intresse av bilkörning i botten.
Finns det någon här som känner igen sig? Teoriprovet hade jag inga problem med, det var ju bara att plugga och det är jag vid.

Du har inget att förlora. Det kommer kräva tid och energi av dig. Och troligtvis en större summa pengar. Ge dig själv ett rikligt antal lektioner. Vänd dig till en körskola som tror på dig.

Tack för ditt svar. Jag har haft svårt att hitta en bra körskola, var tvungen att byta en gång. På den första skolan tyckte de att jag skulle köra upp innan jag var godkänd på utbildningens alla moment, det fattades 20%. Jag var tveksam och frågade ägaren och min lärare om de verkligen tyckte att jag skulle genomföra förarprovet. JA var svaret och det resulterade i en riktigt obehaglig upplevelse - och underkänt.

Nej vad tråkigt med underkänt - klarade inte heller mitt första prov. Det är bara att kämpa på, åldern är bara en siffra. Jag tror på dig!! Lycka till

Tack så mycket för uppmuntran!

Fördelen med att ta det sent är ju att man har erfarenhet och större riskmedvetandet. Jag har kört upp två ggr och inte klarat det men kämpar på. Har bestämt mig för att ta automatkort nu pga min extrema nervositet vid uppkörningarna som tyvärr har ställt till det för mig. Nu kopplar jag ju bort ett moment iaf lycka till du kommer klara det!

Bättre sent än aldrig.

Jag håller tummarna för dig. Det är svårt att göra något där man får börja helt från början, med NOLL självförtroende. Uppkörningarna är verkligen nervpåfrestande och det är alls inte säkert att man känner den minsta uppmuntran eller stöd från förarprövarens sida. De två jag har mött har varit FÖR opersonliga och kalla i sin tjänstemannaroll.