Jag har smugit runt här och läst allt jag kan komma åt och det mesta har hjälpt.
Till att börja med så hatar jag prov, det sitter i från skoltiden (är 32 idag) och jag kan inte prestera på beställning.
Jag har i ca 4 veckor (sen jag bokade in första uppkörningen och teorin) varit konstant nervös och knappt vetat vad jag heter.
Kört har jag gjort i omgångar i nästan 5 år, men med många avbrott pga pengabrist och/eller ingen att köra med.
Men den längst kontinuerliga körningen har varit nu i år från slutet av april, oftast 2 lektioner i veckan och varvat med lite hemmakörning på helgerna.
Trafikverket i Landskrona har Volvo v40 diesel från 2015 (om någon är intresserad) och jag har hemma kört BMW 525 -03, Audi A4 -02 och Kia Sportage -17. Körskolan har 2-3 olika årsmodeller av Audi A3
r.Så, uppkörningen i Landskrona då, den sket sig ganska rejält. ”Kan du köra så kan du köra alla bilar” - jag håller inte riktigt med. Visst grundprinciperna är detsamma men känslan var HELT annorlunda med lånebilen på Trafikverket jämfört med körskolans/våran bil.
Jag körde inte ihjäl någon, men jag fick inget snyggt flyt och missade ett par viktiga grejer som:
* Döda vinkeln på väg tillbaka efter omkörning
* Vänstersväng på landsväg
* Miljö, i rondellerna
Ja, döda vinkeln förklarar ju sig själv. Så jäkla klantigt och dumt.
Vänstersvängen var han inte nöjd med för jag skulle kollat så jag visste om bilen bakom mig körde om eller vad han tänkte göra. (Jag kollade bara att han såg vad jag gjorde och inte tänkte köra över mig.)
Och i rondellerna var jag för långsam, vi blir lärda att vi måste ta dessa på 2:ans växel för att inte rallyköra - men han höll inte med.
Killen jag hade var inte otrevlig på något vis, men kanske inte heller helt trevlig? Eller snarare stel? Inövade frågor för att jag ska ”slappna av” funkade inte.
Efteråt hade jag en nödlektion med körskolan, var helt säker på att jag inte kunde köra bil överhuvudtaget längre, och när den var slut så tittar körläraren på mig och säger: ”Du körde inte så här på uppkörningen, va?” (Positivt menat.)
Och näe, det gjorde jag inte. Alls. Så hon sa att jag måste hitta en ny tid till uppkörning.
Jag hade teorin förra tisdagen (11 juli) och uppkörningen på torsdagen (13 juli).
Såg inte bra ut med tider, fanns inte förrän i oktober-november nästan någonstans i Sverige! (Ringde även Trafikverket för att kolla.)
Och plötsligt fanns det ändå en tid idag, 17 juli, i Kristianstad. Med egen bil. Slängde mig på luren till körskolan och läraren bara ”BOKA! Du tar vår bil!”
Okej, så idag. Ännu mera nervös.
Vi for iväg rätt många timmar tidigare för att hinna se stan lite. Blev bara mer nervös av det.
Måste sett ut som jag hade tourettes med allt vad jag höll på med medan jag sen väntade, min sambo var ännu värre vilket inte hjälpte ett dugg!
Tjejen som tog emot mig var supergullig. Fick mig att skratta lite direkt.
Jag lyckades vara med om det här under uppkörningen:
* Efter 30 sekunder har jag en buss som står stilla och i vägen (jag fattar att det inte är svårt egentligen, men när det var det första som hände så tänkte jag att det inte var sant..)
* Backar in i en kant när jag ska backa runt hörn (missbedömde avståndet men hon sa bara ”kör fram lite och försök igen”, backade då som jag aldrig gjort annat).
* Fartdåre försöker köra om från alla håll och kanter
* På påfarten till motorvägen får plötsligt polisen 1-2 bilar bakom utryckning och jag hinner få glasartad blick och kanske dregla lite medan jag funderar på hur mycket plats dom har och hur mycket jag ska avbryta accelerationen som jag precis påbörjat. Här får jag hjälp av inspektören som tar ratten och säger ”Jag måste hjälpa dig lite nu”. När polisen farit förbi får vi gasa som faan!
)Här är hon noga med att direkt efteråt berätta att det inte var ett ingripande utan hon ville hjälpa mig, det är inte ofta på uppkörningen som polisen plötsligt ska förbi.
* Samma polis gör sen någon slags U-sväng på motorvägen (det såg ut som dom hoppade och flög typ, vi hann inte fatta nåt alls) och min medpassagerare tappar talförmågan ett tag.
* Vägarbete. Jättestort vägarbete. Koner och grejer överallt. Såg framför mig hur jag trasslade in mig i konerna som när man fastnar i ett spindelnät, vilket inte hände såklart...
Sen flöt resten på hur fint som helst. Vid vänstersvängen på landsväg var jag övertydlig och pratade med bilen bakom typ ”Är du med nu? Ser du att jag blinkar? Ja men det gör du, vad bra!” (Vilken jag brukar göra, prata med bilarna alltså.)
På 70-vägen körde jag inte 70 alls, utan snarare 50 då den var krokig och full med hus överallt. Sa där att jag gärna inte kör ihjäl någons barn och att jag inte tycker det finns många 70-vägar där hastigheten faktiskt passar.
När jag skulle ut från landsvägen så fanns det 2 luckor i trafiken som jag struntade i, men det var för jag visste att bilen accelererar dåligt från stillastående, vilket jag också sa. Och fick medhåll på efter jag kört ut på 90-vägen.
