Mina reflektioner kring förarprövare

Jag plöjde forumet inför mina uppkörningar och fick näst intill panik över uttalanden om förarprövare. Många tycks övertygade om att de är onda, vill oss illa, att utgången är beroende av deras humör just den dagen, mm.

Jag har precis fått mitt efterlängtade körkort efter 3 uppkörningar med 3 olika förarprövare och vill dela med mig av det jag upplevde.

Jag är helt övertygad om att det finns enstaka personer som inte är professionella men den stora majoriteten gör sitt jobb sakligt. I mitt fall låg uppkörningarna mycket nära varandra i tiden så det kan knappast vara så att jag inte var färdigutbildad den första och andra uppkörningen. Däremot var jag toknervös och lät det påverka min körning. Första gången körde jag fel och förarprövaren tyckte att det tog lång tid innan jag vände. Jag kuggade. Ja, pga just det! Mitt misstag resulterade i fail på miljö och avsökningsrutiner. På min andra uppkörning bommade jag på moment som jag klarade bra den första uppkörningen. Återigen lät jag nervositet styra. Visst, bilen jag körde var jättemärklig och bör nog skickas på service, men en bra förare ska kunna hantera det. Får man motorstopp som jag fick vid en korsning ska man kunna komma iväg hyfsat snabbt utan att få panik som jag gjorde.

Vad jag försöker säga är att förarprövarnas synpunkter var helt sakliga. Och båda var mycket lugna och trevliga.

Min tredje och sista förarprövare var en person som jag har läst en del negativa kommentarer om. Tvärtemot vad jag läste var hon väldigt lugn, trevlig och ffa lyhörd när jag, innan vi startade, förklarade för henne hur knäckt jag var efter två misslyckanden. Hon lyssnade och anpassade sig till det genom att vara övertydlig och i god tid ange vart vi skulle. Det skapade en stor trygghet för mig vilket gjorde att jag kunde fokusera 100% på att visa vad jag kan.

Jag hoppas att folk lägger av med att smutskasta förarprövarna. Som sagt, enstaka fall av oprofessionellt beteende finns inom alla yrken men majoriteten av dessa personer balanserar sin roll av myndighetsutövare i en mycket utsatt situation på ett sätt som amn inte kan göra utan lång erfarenhet och en stor portion integritet. Till syvende och sist vill de släppa ut förare i trafiken som inte försätter sig själva eller andra i fara.

Ett stort lycka till alla ni som ska köra upp! Var vänliga mot era förarprövare (jag såg flera som inte ens hälsade ordentligt på sina) och kör lugnt, kolla i alla speglar, döda vinkeln och efter oskyddade trafikanter så ska ni se att det blir bra!

Håller med dig, Nina. Jag bestämde mig tidigt för att helt ignorera alla sägen om bittra inspektörer som kuggar en i ren skadeglädje och ondska.

Kommer ihåg att när jag kuggade första körningen så var det många som försökte trösta mig genom att påstå att inspektören var en ”sur kärring.”

Fast nä, så var det ju inte alls. Jag gjorde ett dumt misstag och kuggningen var helt korrekt.

Eventuella kuggningar blir faktiskt lättare om man har självinsikt. Att man vågar rannsaka sig själv och lyssna på vad som gick snett.

Skrev en kort reflektion över ämnet Griniga inspektörer häromsistens. På bloggen finns mer att läsa.
https://uppkorningblog.com/2016/05/10/griniga-inspektorer/

Idag såg hur inspektören försökte backa med handbromsen på, gasade så att bilen skakades, efter några försök förstod han......