Min körkortshistoria

Hej!

Idag tog jag körkort! Har läst otroligt mycket här på forumet och tagit stor nytta av det. Därför känner jag att det är min skyldighet att försöka bidra med något som någon annan kan glädjas åt - här är min historia!:

Började köra bil för 3 veckor sen i en mindre storstad i Sverige. Jag är en kille som aldrig känt någon press med att ta körkort. Bristande intresse och fokus på fritid/vänner/skola/långa resor kom i vägen men inför den här sommaren kände jag att det var dags. Hade suttit i förarsätet på en bil ett fåtal gånger innan (de kan säkert räknas på två händer). Tog en intensivkurs och körde varje dag i 2 veckor, vecka 3 trappades det ner med körningen.

Veckorna gick jättefort och jag hade vad jag antar är en ganska bra inlärningskurva - tog mig fort ut i alla typer av trafik och trafiksituationer. Läste några sidor i teoriboken varje dag, helst innan varje lektion. Min körlärare bad mig ofta läsa på lite extra om vissa moment inför en lektion, vilket var till stor hjälp. Helt plötsligt kom vecka 3 och i slutet av den veckan hade jag bokat in en uppkörning. Uppkörning närmade sig med stormsteg! Känslorna var minst sagt blandade; efter en lektion kändes det superpositivt och efter nästa tänkte jag att jag behöver säkert 3 veckor till, vad kass jag är! Lite berg-och-dalbana över det hela, vilket gjorde att jag blev tveksam till uppkörning.

Helt plötsligt stod jag där utanför Trafikverket och skakade hand med inspektören. Redan efter någon sekund kände jag att nervositeten släppte ganska markant. Inspektören som höll mitt öde i sina händer var en jättetrevlig medelålders man som förklarade utförligt hur uppkörningen skulle gå till. En säkerhetskontroll senare var det dags att köra iväg. Ett axplock av vad han utsatte mig för: säkerhetskontroll, järnvägs/spårvägskorsning, självständig körning mot mål, passerande av stillast fordon, cirkulationsplats, signalreglerad korsning, gatukorsning, körfältsbyte, oskyddade trafikanter, användande av reglage, vändning, start i lutning, backning, infart/körning på landsväg.

”Herregud, det här går ju vägen!!!” hinner jag tänka när jag kollar ner på klockan i bilen och ser att det är 5 minuter kvar, samtidigt som han ber mig svänga in på en väg jag vet leder mot Trafikverket. Jag börjar planera NÄSTA korsning (känner till staden) och tappar därför fokus för vad som händer i stunden - svänger sedan ut lite för långt i mötande bilars körfält i samband med vänstersväng och inspektören får ingripa. Jag var lite för ivrig, i efterhand känns det som jag fick blackout, kortslutning, hur kunde jag kugga där! Får som väntat förklarat för mig att jag blir underkänd på grund av en isolerad händelse och jag ser min sommar bli lite mer komplicerad än nödvändigt. Hur ska jag nu få en ny tid? Mitt i högsommaren?! Måste jag ta fler lektioner nu också?

Rådfrågar min körlärare som tycker jag ska hänga på låset på Trafikverkets hemsida efter avbokningar. Sagt och gjort, det dyker upp en tid några dagar efter i en närliggande stad. Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag ska ta den - klarar jag det här? Har jag vad som krävs eller blir de där 1200 kronorna bara fikapengar till Trafikverket? Bokade tiden och jag satte uppkörningen. I en stad jag aldrig varit i, så jag var/är helnöjd! Jag fick fickparkera inne i staden med bilar bakom mig, till saken hör att jag fickparkerat TRE gånger innan. Min körlärare hade idiotsäkra system för fickparkering, backa in mellan två bilar, etc så det var det som räddade mig. En mindre anmärkning på att jag kunde gasa upp något snabbare i fart efter hastighetsförändring.

Jag vill ha ut någon slags summa kardemumma på det hela och väljer att göra det i någon slags punktform:
- Allt går, bara du vill och lägger ner den tid och energi som krävs.
- Uppkörningen är INTE så farlig som folk gärna målar upp den - tvärtom en ganska trevlig stund!
- Kalaset gick på strax över 16 000 svenska kronor för mig. En tusenlapp över snittet, i min mening helt klart värt det med tanke på tidspressen jag hade.
- Blanda teori och körning så jag beskriver här uppe - det sätter sig!
- REFLEKTERA över det du gör. Jag funderade igenom hela lektioner innan jag somnade och tänkte vad som ev kunde gjorts bättre.
- Jag körde ingenting utanför Trafikskolan. Det går utan föräldrarna!
- Gräv INTE ner dig om du missar teorin eller uppkörningen - så här i efterhand inser man att det är slöseri med energi. Det finns en nästa gång!

Ett avslutande ord: jag upplevde nästan att jag körde bättre än vanligt på uppkörningstillfällena. Man är lite extra på tå så att säga, så det är inte bara negativt att vara nervös!

Lycka till allesammans, snart är även ni i mål!


edit: typo/etc