Påfart, hur gör ni?

Min påfartsträning hade flera faser. Redan från början förstod jag vikten av att ha god uppsikt och kolla döda vinkeln, men hade sedan problem med väjningsplikt, kände mig stressad av bilarna bakom mig och ville därför ut på vägen så fort som möjligt, en farlig attityd. Numera bromsar jag alltid in och kör långsamt när jag har väjningsplikt, är beredd på att stanna helt, men anpassar givetvis farten även till uppsikten, varje påfart med väjningsplikt är olika beroende på hur god sikten är.

Efter detta upptäckte jag att jag gick in på motorvägen i för låg hastighet, jag trodde att låg hastighet betydde säkrare körning, och det ställde till med problem för mina medtrafikanter. En gång tvingade jag en bakomvarande bilist att lägga sig mellan två filer för att rädda situationen, jag hade kört in i rätt lucka men jag gjorde det i för låg hastighet. Lösningen på det problemet sa min lärare vara att ha samma hastighet som de andra bilarna, att kunna haka på bilen framför sig innan man lämnar accelerationsfältet, ”jaga bilen framför dig” sa han, och det fick mina påfarter att flyta.

Corax!
Du är helt klart på rätt väg!
Bra råd av läraren!