Jag känner igen mig när jag hade min uppkörning, jag hade knappt sovit 2 timmar på hela natten och ville egentligen ringa och sjuk anmäla mig för att jag var så trött och sjukligt nervös. Men tänkte att det får gå som det går, man blir ju iaf minst en erfarenhet rikare
Sagt och gjort så kravlade jag mig ur sängen, käkade frukost, drack en STOR kopp med kaffe innan man begav sig iväg mot körskolan. Hade en uppvärmnings lektion med min trafiklärare innan uppkörningen. Och den gick katastrofalt illa, så jag tänkte att ”detta kommer aldrig att gå”.. Och när vi kom fram till vägverkets lilla kontor i Katrineholm så darrade benen så pass mycket så jag knappt visste om dom skulle orka bära mig
Men så fort jag träffade på min inspektör som heter Marie och kommer från Eskilstuna så släppte det mesta, började med en säkerhetskontroll av alla belysning, sedan var det dags att köra iväg. Och väl i bilen med motorn igång så släppte den lilla nervositet som jag hade kvar, och körningen gick klockrent! Fick massa positiva ord när vi var klara och hon grattade och sa att mitt körprov var mer än väl godkänt! Gissa om man vart glad
Så då fick jag köra hem min bil som jag hade fått från sambons föräldrar helt själv. Och det vart raka vägen mot sängen när man kom hem, men dock med världens största leende på läpparna