Hej, behöver få bolla mina två uppkörningar med någon. Kvinna, någonstans mellan 24-28 år gammal. Övningskört privat sedan 2022, mer eller mindre regelbundet då jag haft turen att bo nära min handledare. Bara kört manuellt och har haft turen att få göra detta i tre olika bilar som alla är av olika modeller och märken. Samtliga av dessa bilar är som natt och dag mot varandra när det gäller dragläge, gas, broms och växling och har givit mig en väldigt stadig grund att stå på. Jag minns inte sist jag fick ett motorstopp och kan starta en manuell bil i riktiga ”mördarbackar” utan problem. Född och uppvuxen i Stockholm så jag är van vid intensivt och högt tempo i rusningstrafik.
Tränat landsväg på en väg många erfarna bilister ofta sammanfattar som livsfarlig. Folk kör på denna väg som om det vore autobahn och pushar gärna hastighetsgränsen med 20-30km/h över tillåten gräns. För att inte glömma alla semesterfirare som inte vill missa sina färjor och riskerar både deras och alla andras liv genom livsfarliga omkörningar i kurvor. Som om det inte räcker så är det även en väg där mycket vilt passerar. Du ser ständigt nya blodfläckar på asfalten efter krockar med antingen älg, gris eller rådjur.
Kort och gott; vill du köra på denna väg och samtidigt få komma hem levande så lär du dig ganska snabbt att tänka både två och tre steg framåt gällande risker. Du analyserar både framför och bakom, släpper inte en spegel ur sikte och har alltid en ”flyktväg” klar inför varje kurva då du lika gärna kan få en mötande bil på din sida av vägen.
Fortsättning i kommentarer
Körkortonline > Körkortsforum > Dålig upplevelse vid uppkörnin…
Dålig upplevelse vid uppkörning
DEL 2
ag känner att jag nu kommit till den nivån att jag inte längre kan träna på så mycket mer än smådetaljer. Ingen förare är perfekt och man är aldrig fullärd, självklart! MEN det finns ingen trafiksituation idag som jag längre behöver min handledares hjälp till att lösa på ett trafiksäkert sätt. Jag har väl räknat ut till att jag har omkring 100 körtimmar, +-0.
Jag bokade min första uppkörning i en Stockholmsort. Fick en person som även denne bodde i närområdet och var bekant med miljöerna jag tränat som mest i. Det var en tid på dygnet med många aktiva, både trafikanter, gåendes samt på cykel. Jag stannade vid övergångsställen och släppte över glada tanter som vinkade så tacksamt. Fick sedan köra i ett område runt ett sjukhus med hastighetsbegränsning 50km/h. Samtidigt var det 3-4 infarter på min högra sida upp till bostadsområden, vilket självklart checkade av min förmåga att tolka högerregeln. Många av husen hade planterat stora häckar för avskildhetens skull, vilket gjorde att sikten inte var den bästa.
Dessa vägar till höger i samband med bilar parkerade på min sida, samt barn på elsparkcyklar och äldre människor med rullatorer kommandes från sjukhuset var att jag bedömde det olämpligt med denna aktivitet att köra 50km/h utan höll istället 30/35-40km/h. Det blev två bilar bakom mig, men samtliga låg med gott avstånd och verkade dela samma beslut som mig gällande hastigheten.
Därefter fick jag köra en stor cirkulationsplats med fyra avfarter. Jag fick order att köra rakt fram och noterade en bil längre bort som blinkade höger. Det var ganska god marginal för mig att hinna och beslutade mig för att köra, framförallt då den bilen inte ens skulle passera framför utan vika av innan till höger. Jag hittar dragläget varpå min förarprövare bromsar. Personen berättar snabbt att det där var inte mitt fel utan föraren till bilen i cirkulationsplatsen kan inte använda blinkers korrekt. Den bilen åkte rakt fram. Jag är inte dum, jag förstår förarprövarens syn på det hela och varför denne ingrep, men samtidigt är jag ingen riskfylld förare och jagar inte tighta luckor i rondeller utan att vara 110% säker på att jag kan hinna ta den och att det kan ske riskfritt för alla inblandade trafikanter. Det är liksom min bästa styrka som bilförare. Speciellt med tanke på hur stor denna cirkulationsplats faktiskt är och vilka miljöer jag tränat i.
Väl framme vid trafikskolan igen fick jag information om att jag kuggat. Anledningen var att min hastighet var under 50km/h vid sjukhuset samt incidenten vid cirkulationsplatsen. Jag blev väldigt förvånad då det inte var någon skada skedd samt att allt annat var felfritt. Speglar etc var UA. Jag missade inte en endaste trafik- eller hastighetsskylt. Växlade som en gud förutom en gång när jag råkade få in fyran i stället för sexan, men det rätade jag snabbt till utan någon påverkan för mina medtrafikanter. Det kom självklart som ett stort knytnäveslag i nyllet att jag hade misslyckats och blev så förvånad att jag inte ens hade orken att ”ifrågasätta” (missförstå mig rätt…).
Några tårar och svordomar senare satte jag mig igen på trafikverkets sida för en ny tid då mitt teoriprov går ut tidig höst. Tiderna var inte många innan dess och jag lyckades få tag på en lite längre norrut.
ag känner att jag nu kommit till den nivån att jag inte längre kan träna på så mycket mer än smådetaljer. Ingen förare är perfekt och man är aldrig fullärd, självklart! MEN det finns ingen trafiksituation idag som jag längre behöver min handledares hjälp till att lösa på ett trafiksäkert sätt. Jag har väl räknat ut till att jag har omkring 100 körtimmar, +-0.
Jag bokade min första uppkörning i en Stockholmsort. Fick en person som även denne bodde i närområdet och var bekant med miljöerna jag tränat som mest i. Det var en tid på dygnet med många aktiva, både trafikanter, gåendes samt på cykel. Jag stannade vid övergångsställen och släppte över glada tanter som vinkade så tacksamt. Fick sedan köra i ett område runt ett sjukhus med hastighetsbegränsning 50km/h. Samtidigt var det 3-4 infarter på min högra sida upp till bostadsområden, vilket självklart checkade av min förmåga att tolka högerregeln. Många av husen hade planterat stora häckar för avskildhetens skull, vilket gjorde att sikten inte var den bästa.
Dessa vägar till höger i samband med bilar parkerade på min sida, samt barn på elsparkcyklar och äldre människor med rullatorer kommandes från sjukhuset var att jag bedömde det olämpligt med denna aktivitet att köra 50km/h utan höll istället 30/35-40km/h. Det blev två bilar bakom mig, men samtliga låg med gott avstånd och verkade dela samma beslut som mig gällande hastigheten.
Därefter fick jag köra en stor cirkulationsplats med fyra avfarter. Jag fick order att köra rakt fram och noterade en bil längre bort som blinkade höger. Det var ganska god marginal för mig att hinna och beslutade mig för att köra, framförallt då den bilen inte ens skulle passera framför utan vika av innan till höger. Jag hittar dragläget varpå min förarprövare bromsar. Personen berättar snabbt att det där var inte mitt fel utan föraren till bilen i cirkulationsplatsen kan inte använda blinkers korrekt. Den bilen åkte rakt fram. Jag är inte dum, jag förstår förarprövarens syn på det hela och varför denne ingrep, men samtidigt är jag ingen riskfylld förare och jagar inte tighta luckor i rondeller utan att vara 110% säker på att jag kan hinna ta den och att det kan ske riskfritt för alla inblandade trafikanter. Det är liksom min bästa styrka som bilförare. Speciellt med tanke på hur stor denna cirkulationsplats faktiskt är och vilka miljöer jag tränat i.
Väl framme vid trafikskolan igen fick jag information om att jag kuggat. Anledningen var att min hastighet var under 50km/h vid sjukhuset samt incidenten vid cirkulationsplatsen. Jag blev väldigt förvånad då det inte var någon skada skedd samt att allt annat var felfritt. Speglar etc var UA. Jag missade inte en endaste trafik- eller hastighetsskylt. Växlade som en gud förutom en gång när jag råkade få in fyran i stället för sexan, men det rätade jag snabbt till utan någon påverkan för mina medtrafikanter. Det kom självklart som ett stort knytnäveslag i nyllet att jag hade misslyckats och blev så förvånad att jag inte ens hade orken att ”ifrågasätta” (missförstå mig rätt…).
Några tårar och svordomar senare satte jag mig igen på trafikverkets sida för en ny tid då mitt teoriprov går ut tidig höst. Tiderna var inte många innan dess och jag lyckades få tag på en lite längre norrut.
DEL 3
Några dagar senare var det dags för försök nummer två. Jag kände direkt när jag satte mig i denna bil att bromsarna har haft bättre dagar. Det fanns inget mellanläge på dem utan pedalen var som fastlåst tills du tog i så mycket att bilen tvärstannade. Hur som helst, jag hade några meter på mig att bli kompis med denna bromspedal och beslutade mig för att göra så gott jag kunde med vad jag hade.
Jag fick börja min andra uppkörning i ortens centrum. Detta är ett ställe norrut med tuffa vintrar och vägarna var märkbart påverkade. Du fick köra sicksack för att undvika slukhål och punkterade däck som resultat. Kom till en ganska tät passage där jag självklart fick möte. Med halva vägen (min sida) trasig beslutade jag mig för att stanna och låta den mötande bilen få passera innan jag efteråt kunde köra runt, förbi slukhålet. Det hela tog kanske 5-10 sekunder extra så inget märkvärdigt.
Direkt fick jag kritik för att jag hade stannat och hur onödigt det var. Jag förklarade att det kändes onödigt att riskera punktering och skada på deras bil när det tog mig så få sekunder att stanna. Dessutom med den goda sikten jag hade både framåt och bak. Men nej, det köptes inte för fem öre.
Vi kör vidare och jag får åka ut på en landsväg. På denna väg var hastighetsbegränsningen 90km/h. Jag valde att ligga 80-87 beroende på raksträcka och kurva. Värt att nämna är alla (ursäkta språket) j*vla renar som springer över vägen stup i kvarten. Där körde jag för långsamt tydligen och stoppade upp trafiken, men det var ingen bil bakom så långt ögat kunde nå… Jag berättade att jag håller så hög hastighet jag bedömer är lämpligt för att samtidigt kunna göra agera och hinna bromsa om det i nästa backkrön står 5 renar i en hög över hela vägbanan. Men nej, där fick jag också kritik. Det gick alldeles för långsamt.
Väl tillbaka vid start får jag höra att jag även denna gång har kuggat. Som ett enda stort frågetecken frågade jag varför och vilka av mina handlingar som varit orsaken, varpå personen nämner situationerna ovan. Jag borde ha gasat på genom slukhålen och pushat hastigheten till max på landsväg. Dessutom svänger jag för långsamt (nästan treans växel…) . Med lite mer kött på benen så väljer jag att fråga tillbaka hur mina ageranden kan på något sätt ha varit en grundläggande orsak till underkänning? Visst, små misstag får man göra - de bedömer ju efter helheten. Men nej, det var tydligen skäl nog.
Jag förstår att det går inte att överklaga och situationen är som den är. Men får det verkligen gå till såhär? Jag är helt chockad och det där körkortet har aldrig känts så nära men samtidigt så långt borta. Självförtroendet är nära noll och jag har aldrig känt mig som en sämre bilförare. Samtidigt hör man vänner som nästan lagt bilen i diket, missat folk på övergångsställen både till höger och vänster, dubbelkommandot har använts både en och två gånger men som klarar sig på första ändå med kommentaren ”Du lär dig mer med tiden!”.
Några dagar senare var det dags för försök nummer två. Jag kände direkt när jag satte mig i denna bil att bromsarna har haft bättre dagar. Det fanns inget mellanläge på dem utan pedalen var som fastlåst tills du tog i så mycket att bilen tvärstannade. Hur som helst, jag hade några meter på mig att bli kompis med denna bromspedal och beslutade mig för att göra så gott jag kunde med vad jag hade.
Jag fick börja min andra uppkörning i ortens centrum. Detta är ett ställe norrut med tuffa vintrar och vägarna var märkbart påverkade. Du fick köra sicksack för att undvika slukhål och punkterade däck som resultat. Kom till en ganska tät passage där jag självklart fick möte. Med halva vägen (min sida) trasig beslutade jag mig för att stanna och låta den mötande bilen få passera innan jag efteråt kunde köra runt, förbi slukhålet. Det hela tog kanske 5-10 sekunder extra så inget märkvärdigt.
Direkt fick jag kritik för att jag hade stannat och hur onödigt det var. Jag förklarade att det kändes onödigt att riskera punktering och skada på deras bil när det tog mig så få sekunder att stanna. Dessutom med den goda sikten jag hade både framåt och bak. Men nej, det köptes inte för fem öre.
Vi kör vidare och jag får åka ut på en landsväg. På denna väg var hastighetsbegränsningen 90km/h. Jag valde att ligga 80-87 beroende på raksträcka och kurva. Värt att nämna är alla (ursäkta språket) j*vla renar som springer över vägen stup i kvarten. Där körde jag för långsamt tydligen och stoppade upp trafiken, men det var ingen bil bakom så långt ögat kunde nå… Jag berättade att jag håller så hög hastighet jag bedömer är lämpligt för att samtidigt kunna göra agera och hinna bromsa om det i nästa backkrön står 5 renar i en hög över hela vägbanan. Men nej, där fick jag också kritik. Det gick alldeles för långsamt.
Väl tillbaka vid start får jag höra att jag även denna gång har kuggat. Som ett enda stort frågetecken frågade jag varför och vilka av mina handlingar som varit orsaken, varpå personen nämner situationerna ovan. Jag borde ha gasat på genom slukhålen och pushat hastigheten till max på landsväg. Dessutom svänger jag för långsamt (nästan treans växel…) . Med lite mer kött på benen så väljer jag att fråga tillbaka hur mina ageranden kan på något sätt ha varit en grundläggande orsak till underkänning? Visst, små misstag får man göra - de bedömer ju efter helheten. Men nej, det var tydligen skäl nog.
Jag förstår att det går inte att överklaga och situationen är som den är. Men får det verkligen gå till såhär? Jag är helt chockad och det där körkortet har aldrig känts så nära men samtidigt så långt borta. Självförtroendet är nära noll och jag har aldrig känt mig som en sämre bilförare. Samtidigt hör man vänner som nästan lagt bilen i diket, missat folk på övergångsställen både till höger och vänster, dubbelkommandot har använts både en och två gånger men som klarar sig på första ändå med kommentaren ”Du lär dig mer med tiden!”.
Sammanfattningen du kan dra av dina uppkörningar är att de vill att du håller tempot. Något snack om ”det kan komma x” blir inte inspektörerna imponerade av, i dina fall.
Jag har alla bokstäver på kortet men jag har kuggat uppkörningar på både motorcykel, lastbil och lastbil med släp.
Allt detta får du ta på samma sätt som när du kör på motorvägen, blicken långt fram, inte nära. Jag tror du förstår.
// 39-årig lastbilschaffis
Jag har alla bokstäver på kortet men jag har kuggat uppkörningar på både motorcykel, lastbil och lastbil med släp.
Allt detta får du ta på samma sätt som när du kör på motorvägen, blicken långt fram, inte nära. Jag tror du förstår.
// 39-årig lastbilschaffis
Senaste foruminläggen
Rubrik
Inlägg
Senaste inlägget
