Hej!
Har inga tips att ge då jag själv är här och letar själv, men tänkte bara säga att jag kuggat 5 gånger, du är inte ensam!
Jag känner igen mig i det du skriver - jag har också övat och tränat jättemycket och vill såklart fortsätta och inte ge upp, men man blir också ganska uppgiven över att inte lyckas trots all tid och energi man lagt, samt tömt hela sin spargris på.
Jag körde upp i Farsta 2 ggr på samma vecka våren 2022, då hade jag kört med Västertorps trafikskola från oktober 2021. Först 1 gång i veckan, sen två, sen 3 gånger i veckan, bara dubbellektioner de två sista månaderna före uppkörningen. Jag hade inte möjlighet att köra hemma utan körde bara med skolan. Jag kände mig redo men blev till proven otroligt nervös. Situationen att köra med en helt främmande person med direktiv som ändrades huller om buller blev för konstigt för mig och jag kunde inte behålla fokus. Det jag kuggade på första gången var solklart ett misstag - jag blev osäker på om jag skulle lämna företräde när jag skulle svänga vänster och inspektören fick ingripa och bromsa. Det var inte konstigt. Andra gången håller jag fortfarande inte med om - då kuggade jag på att jag kom in i bussfil på en motorväg och på att jag inte bromsade tillräckligt ”tydligt” i tid när jag skulle lämna företräde åt en bil på korsande väg från höger. I den situationen hade jag fler än tre bilar bakom mig och ville bromsa i två steg så att de skulle märka att jag bromsade in, och inte göra en hård broms. Jag kände det som att om jag istället bromsat hårdare så skulle jag istället ha kuggat på det. Jag körde på motorväg igen under samma uppkörning vilket blev helt rätt utan fel, men det hjälpte inte. Att de säger innan uppkörningen att man ”får göra fel, alla gör misstag” stämmer i min erfarenhet inte alls. Man måste göra allt rätt.
Jag var dock motiverad att fortsätta snabbt - jag hade ju laddat upp i flera veckors tid - att jag bokade en uppkörning i Sundsvall dagen före midsommar. Det blev min värsta uppkörning hittills. En fruktansvärt otrevlig medelålders man bemötte min nervositet med citatet ”Om man har övat tillräckligt ska inte nerver vara ett problem” när vi satte oss i bilen.Jag som hade övat flera timmar i veckan i flera månader borde bara ha sagt stopp där och då och inte åkt med honom. Men, vi åkte och han satt och suckade och himlade med ögonen under hela körningen, vilken givetvis gick fruktansvärt dåligt. Jag kände mig helt överkörd och värdelös efteråt. Han sa uttryckligen att jag ”inte kan någonting”, ”måste öva mycket mer, kör på körskola!!” och annat som verkligen inte var uppmuntrande. Det var också en bil som stänger av sig automatiskt när man t ex väntar på grönt ljus i en korsning vilket inspektören inte hade berättat för mig innan. Jag hade inte varit med om detta innan och märkte därmed inte att bilen faktiskt var ”av” för den startade ju direkt av sig själv när jag körde iväg (den reagerade på kopplingen på nåt vis). Trots detta menade inspektören att jag fick ”motorstopp 7-8 gånger”. Helt otroligt!
Sen väntade jag till november 2022 innan jag körde upp igen, då åter i Farsta. Då fick jag en kvinnlig inspektör som var lugn, trevlig och tydlig. Det kändes bra. Det var dagen efter det stora snökaoset och det var fortfarande många oplogade vägar och höga vallar längs med gatorna. Jag körde lugnt och försiktigt - till denna gång hade jag fått en betablockerare av en vän för att hjälpa till med nerverna. Det funkade fint - hjärtklappningen avtog och jag kunde fokusera på körningen utan att vara nervös över att typ, darra på händerna. Jag missade att en påfart till motorväg blev en egen fil och blinkade och körde ut i mittenfilen på motorvägen, men när de uppdagades körde jag in till höger fil ”grundplacering” utan problem. Vid nästa motorvägspåfart var jag jättenoga och körde in helt rätt utan fel. När vi kom tillbaka till Trafikverket kände jag ”nä nu tror jag banne mig att jag klarade det!” men icke, jag blev kuggad. Jag blev helt chockad och förstår fortfarande inte hur det helt gick till.
Sen körde jag upp senast förrförra veckan i Farsta. Jag har sen i vintras tagit lektioner på en ny skola - Ringens bilskola i Skanstull - och även kunnat köra privat med min sambo. Vi har övat massor runt Farsta och kört motorväg, krångliga av- och påfarter, parkering, landsväg, rondeller, start i backe ja allt möjligt har nötts nötts nötts. Jag gick upp kl 6 på morgonen, gick ut och tog en promenad, tog en kalldusch när jag kom hem och försökte bara göra allt jag kunde för att behålla zen och inte triggas av de känslor som bubblade upp inom mig av stress från de tidigare gångerna. Det kändes okej och inspektören (man) verkade trevlig. Jag fick göra en liten säkerhetskontroll igen (vindrutetorkare som första gången) och sen körde vi iväg. Men, tyvärr kom nerverna ikapp mig ändå och jag gjorde en sämre körning än i november. Inte katastrofalt dålig, men jag blev osäker på om jag var på väg mot rätt avfart och började blinka till höger för att sen avbryta och fortsätta köra. Vid parkering (backa in mellan parkerade bilar i ruta) fick jag totalt hjärnsläpp och mindes inga tekniker jag lärt mig. Så ja jag kuggade igen.
Så, det var hela långa historien om att man kan misslyckas TROTS att man gjort allt för att öva och förbereda sig tillräckligt. Jag har ny tid om två veckor i Farsta men funderar på att istället prova Järfälla där jag själv aldrig har kört, men bott i Jakobsberg flera år tidigare så jag har viss kännedom om området. Det blir dock inga fler lektioner på körskola, lägger inte en spänn till på dem! Är generellt ganska besviken på hur ignorerad och bortprioriterad man blir när man misslyckas - det borde inte bara vara mitt misslyckande, utan även deras. De har ju tagit emot tiotusentals kronor men känner uppenbart inget ansvar över sin del av dealen när det inte går som de lovat. Ja det var min rant
Lycka till du som också kuggat flera gånger!