Körkort har hafts i ett års tid nu och har kört bil rejält med timmar sen det togs.
Har alltid varit skitnoga med hur jag kör, men likt förbannat så lyckas man ställa till med nånting som kunde ha lett till en krock om inte den som jag ställde till det för var en 1000 gånger bättre förare än det jävla skit jag höll på med.
Trots att jag drillat in i mig själv om och om igen att man ska ha respekt för lagar och regler, så
upplevde jag som att skallen var totalt tom, missbedömde grovt om jag kunde hinna in i vänsterfilen på rondellen och
tvingade en förare som redan var i rondellen att bromsa hårt (dv.s bröt mot företräde OCH blockerade hennes väg)
Direkt när jag insåg att jag har totalt klantat mig, så uppstår en känsla av pinsamhet och ilska över hur fan jag
kan lyckas med att göra en sån total jävla nybörjar skit. Som jag nämnt så har jag haft körkortet
i ett år nu. Såna här idiotiska saker ska jag helt enkelt inte göra, men ändå. Efter att hon och den bakom har fått åkt vidare så åkte jag vidare som vanligt med den attityd jag har till trafik (dv.s seriös), för saker blir värre om man ältar under körning och man ska behålla kontroll.
Vad fan är det för jävla fel på mig? Kommer gå vidare eventuellt för det hjälper inte att älta över saken i evigheter, men hur fan kan detta hända? Det är liksom inte ett misstag som inte leder till nått speciellt, utan ett misstag där krock i cirka 30 km/h kunde ha skett. Varför gör man såna här asdumma misstag trots erfarenhet bakom ratten? Känner mig som en jävla idiot som knappt har börjat köra ens...
Detta har sänkt mig rejält och ödmjukat mig över att jag inte är så jävla bra trots allt bakom ratten. Det är frustrerande ens att jag gjorde sånt här skit då jag vet bättre.