Hej,
Vill dela med mig av mitt händelseförlopp + rutt när jag blev kuggad i Farsta denna vecka, så även andra kan dra lärdom.
Bakgrund:
-Första gången jag körde upp (Automat, om det är av relevans), har övat med V60 innan eftersom det är den vanligaste bilen på TRV enligt gängse information.
-Övningskört privat huvudsakligen, minst 50-60 timmar och kompletterat med 5 lektioner på trafikskola.
-Uppkörningstid: tidig morgon på vardag, strategisk vald delvis pga jobb men en bonus är också för att slippa bli skickad norrut på 73:an då det är rusningstid.
Förloppet:
Sitter och väntar med övriga aspiranten i väntsalen tills en hel drös inspektörer öppnar dörren samtidigt och ropar upp våra respektive namn. Den trevliga men sakliga äldre kvinnan jag blir tilldelad drar allt yaddayadda om vilka moment som ingår, manövrering, körning, miljö mm, plus påskrift, innan vi går ner till bilen.
”Du kommer få köra en Skoda i dag”
”Typiskt”, tänker jag för mig själv
Väl inne i bilen låser jag upp den med inbyggda alkolåset,
hon förklarar vissa delar i bilden (varav några som egentligen ingår i säkerhetskontroller) i och med att det är ny bil för mig.
Inre säkerhetskontroll: Kontrollera vindrutetorkare fram och bak inkl. spolarvätska. Jag fumlar med reglaget då det skiljer sig från Volvon men jag vet vad jag ska leta efter och lyckas efter nån halv minut.
Körningen: Fumlar med växelspaken som också skiljer sig från volvon, men backar ut och så bär det iväg.
Höger ut från trafikverket och frykdalsbacken, där man får tänka på högerregeln överallt, ner till perstorpsvägen (som är avstängd/återvändsgränd åt vänster) och svänger höger där. Då kommer man snart ut på 271:an där jag ska ta vänstersväng mot nynäshamn i signalreglerade T-korsningen. Inga problem, detta har jag övat innan.
Kanske framgår det för tydligt att jag övat här, eftersom jag inte gör någon ansats att blinka in mig när jag kommer på motorvägen mot nynäshamn. Jag vet nämligen att påfarten inte tar slut utan bildar en ny egen fil ända ner till Haningeavfarten. Jag kommer i ”påfarten” i bra hastighet.
Blir sedan tillsagd att följa motorvägen och skyltar till Haninge Centrum - passande nog. Jag håller alltså samma fil hela vägen till avfart Haninge som är en ”lyxavfart” dvs egen fil, ingen utblinkning nödvändig.
Väl utanför avfarten följer jag anvsning mot Haninge C som är åt höger, ett filbyte åt vänster för att undvika Port 73, rakt fram i nästa rondell. Här blir jag tillsagd att skita i Haninge C och ta trekvartsvarv i rondellen in på Dalarövägen. Och här kom första felet: Efter trekvartsvarvet möts jag av en korsning + huvudledsskylt. Jag ser mycket korsande trafik och huvudledsskylten, bestämmer att bromsa lite och vara försiktig tills jag ser att trafiken väjer.
”Hur tänker du här?” Får jag höra. Hon lyssnar på mitt resonemang men anser ngefär att ”det är inte trafiksäkert att vara försiktig i det läget, sträva efter att efterleva trafikreglerna”.
Okej tänker jag, mindre anmärkning.. eller kuggad? Det kan väl inte vara så farligt. Skakar bort det och fortsätter rakt fram på Dalarövägen tills jag blir ombedd att ta höger in på Runstensvägen.
Och här kommer första ”kuggningsbara” felet: Jag blir ombedd att svänga vänster från Runstensvägen in i bostadsområde på Smedvägen, håller låg hastighet här. Jag blir tillsagd att svänga höger in till närmaste ruta och backparkera ( som går felfritt), sedan köra ut vänster från parkeringen på Vikingavägen och köra rakt fram.
Problemet är detta: Så fort när jag svängde in på Smedvägen från Runstensvägen hade jag missat GFO (gångfartsområde)-skyltar, som är placerade högt upp på stolpar, och är förhållandevis små. Jag hade nämligen under övningskörning bara stött på GFO-skyltar i större storlek, och monterade i marken som de oftast är. Uppmärksamhetsmiss med andra ord. Fanns inga gångtrafikanter heller, vilket lurade mig ännu mer. Detta fick jag reda på först efteråt på Trafikverket, hon varken kommenterade eller ingrep på plats. ”Du körde 20 blås i gångfartsområde”.
Tillbaka till körningen: Från Vikingavägen blir jag ombedd att svänga vänster in på Parkvägen och följa den rakt framåt, och här kom spiken i kistan. Stoppskylt kommer, som är placerad vid övergångsställe. JAg tänker inte på att hålla utkik efter stopplinje, som låg längre fram och är utsuddad så jag trodde att det var mittsträcken på korsande vägbanan.
Kom-ihåg-reglerna kolliderar i mitt huvud. Jag stannar framför övergångsstället där stoppskylten är, tycker att jag ser bra. Kör vidare på stopplinjen och DÄR trycker inspektören på bromsen och säger bestämt ”HÄR stannar du. Annars blir du av med körkortet och så tusenlappar i böter”.
Från och med nu inser jag att körkortet är förlorat. Jag får köra tillbaka till Trafikverket samma väg, även om hon inte säger att vi ska tillbaka just dit.
På motorvägen tillbaka håller jag höger enligt skolboken men det är många lastbilar som håller 80 på 100-väg. Här passar hon på att fråga hur min körstrategi är ”Det går lite i hundra, sen 80, sen 70.. hur tänker du här?”
Jag argumenterar att jag inte vet hur långt jag ska (väntar på instruktioner) utan anpassar mig till trafiken framför, men att jag hade kört om ifall jag hade haft en klar destination längre bort.
Detta kommenterar hon också på feedbacken efteråt. ”Det blir för mycket fram och tillbaka med hastigheten på 100-vägen. Håll rätt tempo”.
Mina spegelrutiner, på/avfarter, fildisciplin, och manövrering hade hon inga anmärkningar på.
Reflektion: Hade inte övat på GFO med trafikskolan, min anhöriga privathanledare som tog körkort på 80.talet visste inte ens om begreppet ”gångfartsområde”. Visste dock från teorin vad som gällde men hade inte omsatt kunskapen i praktisk övning.
Stoppskyltsincidenten var en total idiotgrej från min sida. Så klart man måste köra ända till vägkanten. Hur fan tänkte jag. Ältar fortfarande detta.
Lite surt att behöva vänta till augusti
